Tre klänningar för tre kvinnor

Ibland är livet lite orättvist, speciellt när man är konstnär.

Under sommaren utforskade Anna-Carin ett nytt mönster för en långklänning. Mönstret var utmanande och lärande, det hade veck på framsidan och en panel i sidan. Tyget som valdes ut var ett vackert blåmönstrat tyg i baddräktslycra. Baddräktslycra är fantastiskt för den svenska sommaren då det torkar väldigt snabbt.

Nåväl, klänningen tog fart och blev ett mästerverk och satt underbart på konstnären då den var sydd efter hannes kropp. Som den underbara vän jag är så ville jag prova den.

Vi har helt skilda kroppstyper, där konstnären är mer kurvig är jag mer runt, men av erfarenhet vet jag att vissa av hennes plagg även fungerar för mig. Så klänningen åkte på mig… och satt perfekt. Klänningen framhävde det som framhävas skall, och slätar till andra delar. Så, en beställning lades på en klänning i samma mönster till mig. Nytt tyg valdes ut.

Lite senare på kvällen kom Anna-Carins mamma över på middag. När hon såg klänningen gnistrade det till i hennes ögon och även hon fick prova klänningen och resten är historia.

Tre klänningar till tre kvinnor med olika kroppsformar, alla i baddräktslycra. Den blålila är mammans, den spräckliga i neonfärger är min och den snygga blå behöll konstnären. Vilken gillar du bäst?

Ny skribent

På västfronten, intet nytt.

Som ni kanske uppmärksammat har det har gått ett par månader sedan senaste uppdateringen. Mycket har hänt under denna tid, men fokus har legat på att skapa nya kläder. Bloggen har blivit negligerad.

Därför hoppar jag in som skribent ett tag. Jag får bilder och publicerar. Jag är känd här på bloggen sedan tidigare, oftast vid namn Polarn, kompisen, kollegan. Kärt barn har många namn. Jag kallar mig själv bästisen ;).

Inom kort kommer första bilderna. Till dess, mycket nöje.

/Bästisen

Welcome to the jungle

Det här har varit en riktigt dålig kreativ månad. Jag har mest suttit och stirrat hålögt framför mig när jag kommit hem på kvällarna. Jag har försökt att sy ett par tröjor men alla har blivit konstiga och fel.

Men nu såhär  sista dagen på året har jag äntligen lyckats sy något snyggt! Jag köpte ett tjockt trikåtyg med djungeltema från tyg.se. Av det sydde jag en klänning/tröja från Burda plus höstnummer. Den kanske egentligen är lite för kort för att funka som klänning men jag tycker om den. Som vanligt gör jag inte riktigt som mönstret föreskriver. I det här fallet tyckte de att klänningen skulle ha en dragkedja i ryggen och foder. Jag tyckte att eftersom tyget är så elastiskt så är dragkedjan helt onödig och därmed behövs heller inget foder. Förenkling alltså. Och det funkade utmärkt.

En till dig och en till mig

I somras fick jag tag på ett otroligt mysigt tyg som jag sydde en långklänning av. Jag har hoppats på att hitta mer av den sortens tyg men än så länge går jag bet. Polaren hittade dock samma tyg och köpte på sig en redig bit. Av detta tyg har jag nu sytt en tröja. den är djupt urringad  och har trumpetärmar. Den är ordentligt figurnära. Jag har, som flera gånger tidigare, sprättat upp en tröja som jag hittade på Gina Tricot för att få fram mönstret. Det visade sig vara en rätt enkel modell men den blev ruskigt snygg och jag blev väldigt avundsjuk. Därför sydde jag en till mig också men i ett annat tyg.

Hennes

Min

Den multifärgade är hennes och den rödvita är min.

En liten bit här och en liten bit där

Insåg när jag försökte hitta något att ha på mig att jag nästan inte har några långärmade tröjor.

Satte mig beslutsamt framför datorn och började beställa kläder och när kassan klirrade till på över tusenlappen för 4 tröjor fegade jag ur och beställde mönster till långärmade tröjor för 300 kr istället. Visst det kostar lite att köpa tyget som ska bli tröjorna och jag kommer frysa tills jag är klar men HOBBY! för tusan.

Efter att ha varit på Syfestivalen i Älvsjö i oktober hade jag med mig ett snyggt mönster hem som jag kunde börja öva på. Jag tog några spillbitar från andra toppar som jag sytt och satte ihop den här.

Den är kanske lite kort. Nästa jag gör ska jag förlänga med 10 cm men den är mjuk och skön och ser inte helt pjåkig ut.

En liten kimono, no, no, noooo!

För att legitimera att symaskinen stått framme även om jag mest pillat med hattar på sista tiden så har jag sytt en kort kimono. Den är sydd efter ett mönster i Burda och jag använde spillbitar från en annan tröja för kontrastpaneler samt ett hologramtrikåtyg som jag hittat i stuvlådan på Ohlssons tyger. Där hittade jag även det lila tyget till bältet.

Den ser väldigt snygg ut på provdockan men jag är inte riktigt formad som den (det saknas rattar för att ställa in mått och sånt där) så jag ser ut som en total mupp i den. Bältet är snyggt….

Man kan inte lyckas alla gånger men skam den som ger sig. Jag kommer försöka mig på det här mönstret igen. Senare, mycket senare.

En modistövning

Den här hösten har jag gått en kurs via Medborgarskolan i hur man konstruerar en hatt. Det var inte så lite beroendeframkallande!

Den första hatten jag gjorde blev ett totalt fjasko. Det var länge sedan jag var så besviken över något men vi snackar helt rutten och jättedålig så det var bara att ta nya tag och försöka igen. Hatt nummer två blev en ”pillerburk” i 40-tals stil. Den är riktigt tjusig om jag får säga det själv.
Den är formad på en gammal stock gjord av säckväv och shellack (det vore en kul kurs att gå ”hur du gör en egen hattstock”) och själva caplinen är djupt turkos med lugg. Den fästs i håret med en kam och dekorationen är gjord av silkeskokonger och sötvattenspärlor.

 

 

 

Hatt nummer tre blev en höghatt med litet brätte. Jag hade fått tag på en gammal hattstock i trä från Tradera som hade rätt form för en ”tophat” och jag formade brättet på en brättesstock som Ruth-Hanna (modisten som jag gick på kurs hos) hade. Jag färdigställde hatten med ett band från Ohlssons tyger och ett smycke gjort av band, fjädrar och en berlock från Panduro. När jag kom hem på kvällen när hatten var klar så var det något som kändes fel. Det kändes som om jag hade en stor melon på huvudet och allt var felproportionerat. Erkänner att jag var lite besviken men eftersom jag hade gjort hatten så visste jag ju hur den var uppbygd och kunde därför ta isär hatten, kapa bort ca tre centimeter och sen sätta ihop den igen. Nu var den perfekt! Min nya favvohatt alla kategorier!

    

Hatt nummer fyra kallar jag min ”pirathatt”. Jag har plöjt ett par säsonger av ”Black sails” under hösten och där finns det inspiration att få må ni tro! Den här inspirerades av hatten som karaktären Anne Bonny har på sig större delen av tiden hon är i bild. Den är formad på samma stock som hatt nummer tre men är inte lika hög och brättet är friformat för att hänga lite löst över ena sidan medan andra sidan är uppfäst. Hatten är sedan dekorerad med ett band som jag gjort av att sätta ihop ett par dekorationsband från Panduro, en påfågelsfjäder, en tjäderfjäder och en kamelia dam (som behöver äta, hon är lite utmärglad). Jag tycker att den blev riktigt lyckad även om jag inte är helt van vid att ha ett mjukt brätte.

 

Nu ska jag göra en hatt åt maken. Den ska bli en variant av hatten Viggo Mårtensson har på sig i filmen Alatriste. Håller tummarna för att det blir bra.

Glitter från stuvlådan

Jag var på Ohlssons tyger för att köpa mönsterpapper och ramlade över stuvlådan med holografiska trikåtyger. Min vana trogen börjar jag rota runt och hittar ett snyggt lila tyg som jag inte har en aning om vad jag ska göra med men jag BEHÖVDE det. Hittade även ett glittrigt tikåtyg i två färger, knallrosa och skrikorange. Inte riktigt min tekopp men med tankte på att polaren kommit in i en isprinsessperiod så jag köpte dem åt henne. Hon gillade dem…. mycket.

Nu har jag gjort ett första projekt av det rosa tyget. Det blev en tröja med kort ärm. Jag plockade ett mönster från en Burda-tidning och justerade det lite grann. Jag tog bort knytbanden i ryggen och eftersom det var en mycket elastisk trikå kapade jag även behovet av en dragkedja. För att liva upp tyget lite tog jag en restbit från isprinsessklänningen och gjorde en gördel. Jag använde tyget ut och in för att begränsa glittrandet lite grann. Slutresultatet är en riktig partytopp och jag hoppas att polaren är nöjd.

Dålig planering men bra resultat

För några dagar sedan damp senaste Burda ner i brevlådan och den innehöll flera roliga projekt som jag vill göra. Ett av dessa var en tajt klänning med trumpetärmar och vattenfallskrage som går att ha som huva. Jag såg framför mig att jag skulle göra denna i ett jättefint trikåtyg med drakar på som jag köpt men när jag tittade på tygåtgångstabellen så hade jag nästan en meter för lite tyg. Så vad hade jag då hemma som skulle kunna fungera? Jo ett svartspräckligt och petroliumgrönt tunt trikåtyg. Jag drar mig lite för att jobba med svarta tyger men det här var faktiskt mer grönt än svart.

Mer dålig planering. Mitt mönsterpapper tog slut! Hittade ett tunt papper som jag kunde använda istället men det var svårt att se igenom till markeringarna på mönsterstencilen.

Drabbades av att jag inte kunde visualisera hur mönsterbitarna skulle gå ihop så jag sydde fel ett par gånger och fick sprätta en massa men till slut så började klänningen ta form och det är då jag inser att jag inte kommer hinna sy klart den innan jag ska åka bort. Så jag måste alltså lämna ett projekt som är klart till 95% och som jag då inte kan färdigställa förrän jag kommer hem 2 dygn senare. Jag hade sån klåda i pedalfoten hela helgen att det var lite jobbigt.

Nu är klänningen klar och inte nog med att den är snygg den är skön också och vattenfallskragen funkar som halsduk nu när det är lite kyligt på morgonen.

Hon kommer rymma till Disney on ice

Polaren tittar ibland lite kritiskt på mig och säger att jag är en sån ”girly girl” för att jag gillar att ha blommor i mina håruppsättningar. Den här klänningen är dock något av det tjejigaste jag har sytt. Det är hon som har valt tyget, jag är helt oskyldig! Tyget, som är ett glittrigt regnbågsskimrande spandextyg, var väldigt trevligt att jobba med men jag har nu glitter i hela lägenheten. Det är överallt.

Modellen är ytterligare en variant på gina-topp 2. Den här gången har jag tagit av den lite högre upp så att den vida kjoldelen ska börja precis under bysten. Det gäller att ta personen som ska ha klänningens kroppsform i beaktande. För att bryta av glittrandet lite sydde jag på band i halsringning, ärmhål och fåll. Banden gjorde jag av samma tyg men ut och in så att det är avigsidan som syns.

Det här är en riktig is-prinsessklänning så nästa gång skridsko-cirkusen kommer till stan får jag väl låsa in polaren så att hon inte rymmer.